kersti

I torsdags på Stickkaféet på Helylle i Kristianstad pratade vid bordet där jag satt om att det är lite skrämmande att vi är lika bra på att sticka bakåt, dvs repa upp som att sticka framåt. Men om man inte experimenterar och försöker blir det ju ingenting gjort i alla fall.  I förra veckan började jag sticka snurror (se tidigare blogginlägg) av Inca garn. Det blev snyggt i början men sen tyckte jag det blev för kompakt och att garnet var för mjukt så att stickorna gled ur stickningen hela tiden. Jag gjorde en provsnurra av en rest av Kaunigarnet (som jag använt till mina näversjalar (se tidigare blogginlägg). Det var perfekt! Inga stickor som föll ur och mönstret blev mer distinkt. Så i torsdags köpte jag ett nystan flerfärgat Kauni och satte igång. Inca garnet kommer att bli ett par benvärmare. Varma mjuka och goa!  Bild och mönster kommer så småningom.

At the knitting Café last Thursday we discussed that it is scaring  that we have become as good in knitting backwards as knitting straight ahead! That is to say we undo a lot of things we have knitted before we are satisfied with the result! I have changed yarn for my shawl. It was too soft and I lost my stitches all the time. So I bought this lovely Rauni yarn in pure woollen. It is in several light colors and will be so beautiful in the end.

Love from Kersti in a cloudy and rainy Hässleholm, waiting for a nice cup of tea and some rolls with cheese and orange marmalade we bought on a market in Ross-on- Wey in England earlier in the spring.