Rhonda my friend
När jag ser den här bilden längtar jag verkligen till Nyamandlovu!
Rhonda, min vän, som delar sitt boende mellan Nketa utanför Bulawayo och Nymandlovu, 70 km väster om i södra Zimbabwe, säger att här känner hon frid, att det är här hon hör hemma. Även om livet här i tufft utan el och rinnande vatten, är det rofyllt att komma hit från stadens larm. Kanske hon är privilegierad som kan pendla mellan två världar.
Inte är tvungen att oroa sig för maten varje dag, har uppfostrat sina barn och sänt ut dem i världen.
Ur den aspekten är våra liv lika, men där slutar också likheten! Jag behöver inte oroa mig för att det inte ska finnas bröd på hyllan i affären, att det inte finns bensin att tanka, att mina pengar inte har något värde eller att demonstrationer ska urarta, att någon ska bli hivsmittad eller få malaria osv i all oändlighet.
Ändå är vi lika, Rhonda och jag, vi oroar oss för våra barn, funderar över middagsmaten, undrar om hur olika små vardagliga förtretligheter ska lösas. Ibland är vi glada, ibland ledsna, någon gång har vi ont i huvudet eller någon annan krämpa. Båda glädjer vi oss åt att kunna träffas, sitta vid en öppen eld och diskutera livets gåta, hur olika förutsättningar vi än har. Rhonda, du är en fantastisk kvinna!
When I see this picture, I really long to Nyamandlovu! Rhonda, my friend, who shares her living between Nketa outside Bulawayo and Nyamandlovu, 70 km west of Bulawayo in south Zimbabwe, tells me that "here I can have peace in my soul and that it is here I am living". Even if life here is hard, without electricity and poring water, it is peaceful to come here from the urban noise.
Maybe she is privileged to be able to travel between these two different places. She doesn't have to worry about food everyday; she has brought up here children and sent them out around the world.
From that point of view our lives are alike, but also there ends the similarity! I don't need to worry about bread in the shops, gas to buy to the car, my money doesn't loose there value or that a demonstration will get out of hand, that somebody will be infective by hive or malaria.
Anyhow Rhonda and me, we are alike, we worry about our children, think about what to serve for dinner, and also how everyday problems will be solved. Sometimes we are happy; sometimes we feel down, now and then we have a head ace or some other ailment. Both of us are happy to be able to meet now and then, to sit by an open fire and to discuss mystery of life even if our odds are so different. Rhonda you are a fantastic woman!
Love from Kersti
Ar det inte fantastiskt att mota manniskor som man kanner som samhorighet med aven om man kommer fran helt skilda bakrunder??
Kompisar fran andra lander och kulturer, hur lika man an ar, hjalper en ocksa att relativisera tankar och forestallningar, och ibland omvardera dem.
Forra veckan upptackte jag att det samma ar ocksa sant nar man moter folk fran olika socio ekonomiska forhallanden och forutsattningar. Mina kollegor pa festivalen var ex-kriminella, biljettinspektörer, flyktingar, soldater, bonder med manga flera. Nar vi pratade om olika saker, kunde jag kanna hur de kanner och tanker. Men det blev det ocksa tydligt hur mitt liv har skiljer sig fran de flesta ungrares (de ungrare jag kanner har de flesta liknande utbildning och livserfarehet som mig, och darmed inte sagt att jag kanner samhorighet med dem alla). Vi kommer sakert inte traffas igen, vi ror oss i sa olika kretsar, men det var en haftig upplevelse att motas och samarbeta i 5 dagar.
Jag antar att det ar samma sak i Sverige, manniskor lever sida vid sida utan att blanda sig. Man har dar (precis som har) ocksa olika ideer om folk som sakerkt ar si och sa bara for att de ser ut eller beter sig pa ett visst satt. Nar man val pratar med varandra, sa kan man upptacka (med ratt installning) precis det du namner; vi har alla samma bas behov, liknande langtan och oro. Det bara tar sig olika uttryck beroende pa manga olika faktorer.
en tanke som alltid kommer till mig är att det bästa med att ha fördomar är att de alltid blir bevisade med att handla om någonting annat, det finns oftast en förklaring till vad som händer och sker och att oftast är det inte som vi tror eller önskar eller vet, kan det vara en av livets hemligheter kanske????? kram K
