När jag ser den här bilden längtar jag verkligen till Nyamandlovu!

 Rhonda, min vän, som delar sitt boende mellan Nketa utanför Bulawayo och Nymandlovu, 70 km väster om i södra Zimbabwe, säger att här känner hon frid, att det är här hon hör hemma. Även om livet här i tufft utan el och rinnande vatten, är det rofyllt att komma hit från stadens larm. Kanske hon är privilegierad  som  kan pendla mellan två världar.

 Inte är tvungen att oroa sig för maten varje dag, har uppfostrat sina barn och sänt ut dem i världen.

Ur den aspekten är våra liv lika, men där slutar också likheten! Jag behöver inte oroa mig för att det inte ska finnas bröd på hyllan i affären, att det inte finns bensin att tanka, att mina pengar inte har något värde eller att demonstrationer ska urarta, att någon ska bli hivsmittad eller få malaria osv i all oändlighet.

Ändå är vi lika, Rhonda och jag, vi oroar oss för våra barn, funderar över middagsmaten, undrar om hur olika små vardagliga förtretligheter ska lösas. Ibland är vi glada, ibland ledsna, någon gång har vi ont i huvudet eller någon annan krämpa. Båda glädjer vi oss åt att kunna träffas, sitta vid en öppen eld och diskutera livets gåta, hur olika förutsättningar vi än har. Rhonda, du är en fantastisk kvinna!

When I see this picture, I really long to Nyamandlovu! Rhonda, my friend, who shares her living between Nketa outside Bulawayo and Nyamandlovu, 70 km west of Bulawayo in south Zimbabwe, tells me that "here I can have peace in my soul and that it is here I am living". Even if life here is hard, without electricity and poring water, it is peaceful to come here from the urban noise.

Maybe she is privileged to be able to travel between these two different places. She doesn't have to worry about food everyday; she has brought up here children and sent them out around the world.

From that point of view our lives are alike, but also there ends the similarity! I don't need to worry about bread in the shops, gas to buy to the car, my money doesn't loose there value or that a demonstration will get out of hand, that somebody will be infective by hive or malaria.

Anyhow Rhonda and me, we are alike, we worry about our children, think about what to serve for dinner, and also how everyday problems will be solved. Sometimes we are happy; sometimes we feel down, now and then we have a head ace or some other ailment. Both of us are happy to be able to meet now and then, to sit by an open fire and to discuss mystery of life even if our odds are so different. Rhonda you are a fantastic woman!

Love from Kersti